Jag har nog alltid tyckt att det varit roligt att jogga, har liksom kunnat springa hur länge som helst även om jag aldrig varit snabb. Har alltid tänkt att jag är för kort för att kunna springa fort längre sträckor, men har njutit av att utmana mig själv.
Så när våren närmade sig och jag kände att min kropp klarade mer än bara promenader började jag jogga väldigt försiktigt. Laddade ner en app som på 14 veckor med tre pass i veckan skulle få mig att klara av att jogga en mil på ca 60 min. Den var superbra och fick verkligen igång mig! Hela familjen (och dagis) var ovanligt sjuka vintern/våren som gick så min planering gick i stöpet, men jag försökte i alla fall träna så gott det gick. Jag laddade hem ytterligare en app - nämligen RunKeeper och nu blev träningen rolig på riktigt! Jag kunde i detalj jämföra resultat från en gång till en annan, se vilken km jag sprang snabbast osv osv :) Haha, jag använde den tom när jag gick till och från dagis vid hämtning och lämning!
I maj var det dags för vårrus och jag hade som mål att komma under 30 minuter och det klarade jag! Mycket tack vare min syster som höll ett bra tempo åt mig de första 3km, sedan "dog" jag men återhämtade mig mot slutet. Det blev inte så mycket sprunget för mig i början av sommaren då jag helt enkelt prioriterade annat - att vara hemma med familjen som nu hade långledigt ihop. Men så kom utmaningen - stadsloppet 10km! Jag bestämde mig för att klara milen på under timmen, fortfarande tränade jag mest i form av promenader och gymmet men lade till ett pass löpning i veckan. När dagen D infann sig var jag nervös, hade genrepat några dagar innan och hade gjort 10km på 59min, så jag visste ju att jag kunde! Tiden blev 57:28.8 och jag hade klarat även detta mål!
Jag har en favoritrunda på ca 7km som jag springer lite nu och då. Sista 3km av sträckan är svagt uppförslut, ni vet sån backe som man hatar att cykla i för att den aldrig tar slut. Det är den som syns på sista bilden. När man kommer upp för backen har jag bara 300m kvar hem så jag brukar ge allt här. Jag kör alltid fartlek mellan lyktstolparna. Dels för att glömma att det är uppförsbacke och dels för att utmana mig själv. Från början körde jag 1-2 alltså snabbare ett mellanrum saktare två mellanrum. Sedan ökade jag till varannan och nu kör jag 2-1 fast det händer ju ganska ofta att jag glömmer vilken stolpe jag skulle sakta ner vid och då är det ju bara att köra på till nästa stolpe ;)
Löpträning är för mig något som är motiverande då man snabbt "ser" resultat, det är lätt att variera och man behöver ingen direkt utrustning mer än bra skor. Sen är det ju roligt med prylar o snygga kläder - men det är det ju oavsett vad man gör ;)
Så på söndag är det äntligen dags att snöra på sig skorna igen och ge sig ut i spåret - ska du med??
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar