2013/08/31

Styrketräning

Blev 3 pass styrka i veckan då jag ville gå igenom "schemat" jag fått av min syster och jag dessutom hade en massa egentid då barnen var på inskolning. Fick nya bralls av syster när jag var där, så jag traskade iväg till gymmet i "krigsmundering" - tyckte det var passande :) Har inte bestämt mig än, men förmodligen blir det vila från träning hela helgen då vi har en massa annat att fixa med inför vardagens ankomst. Sen tror jag att min kropp behöver lite vila, är öm o sliten idag - men sådär skönt! Har iaf upptäckt att styrketräning på gym är kul, iaf när det spelas dansbandsmusik o de övriga i gymmet sitter o fikar större delen av tiden. Men som en vän till mig så klokt sagt: Annat på måndag. Löste årskort på gymmet, så nu hoppas jag på att planen att ta mig dit 2-3ggr/vecka håller ;) //e

2013/08/28

Dagen när jag blev tant!


Jag var in till stan igår och fixade inför dagis- och jobbstart. Inser att jag varit borta från det verkliga livet länge nu och att jag helt missat tonårsmodet. Vilket jag gärna hade fortsatt med ett tag till, kan jag tillägga nu såhär i efterhand, för det gjorde mig till en tant.

Såg en tjej i gymnasieåldern som jag kände igen, hon satt vid ett bord vid en uteservering och när hon och kompisarna reste på sig tyckte jag att det var väldigt märkligt att föräldrarna lät henne gå ut utan byxor ;) Nej, hon hade ju såklart vad en kompis till mig skulle kalla "musikant" shorts under den långa t-shirten, men det syntes ju inte... 

Jo man får ha på sig vad man vill - men jag insåg att det där modet var inget för min 33åriga kropp o härmed mycket gamla knopp!

Jag checkar nu in som tant (mycket passande såhär inför jobbstarten) och letar vidare efter mina snygga fotriktiga skor...

//e

2013/08/26

I mellanmjölkens land


Eller inlägget jag aldrig skulle skriva/publicera.

Jag ska absolut inte ljuga o säga att jag aldrig blir arg, snarare så är det så att jag har lätt för att bli arg men att det är snabbt övergående. Nu har jag mot min vana burit på en ilska länge, den bottnar även i ledsamhet o sorg.

Vi kan väl kalla det terapi, för jag vill inte råka skälla ut någon stackare som inte har en aning nästa gång jag hör "när är du klar?", "nu räcker det väl?" eller "ta en kaka - det skadar ju inte?!" 
Jo, jag förstår att det inte är illa menat och att det kanske mer handlar om att de själva inte orkar/vill/kan/behöver bry sig om vad de stoppar i sig. Men det som är mest ledsamt med alltihop är att jag undrar var alla välmenande människor var när jag höll på att äta ihjäl mig. Alltså jag hade inte uppskattat kommentarer då heller, men då hade jag förstått dem!! Visst kanske människor har rätt att vara oroliga och inte förstå att bara för att jag nu gått ner klart i vikt så kan jag inte börja äta som förut igen men det går ju inte för jag vill ju inte tillbaka till hur det var förut.

Sen har vi en sak som är ännu värre, de som inte ens har mage att säga något till mig utan går runt och pratar med andra och är oroliga... Då kan jag ju inte ens förklara eller svara...

Funderar även mycket kring hur det är ok att se ut utifrån detta. Smala människor får inte tycka att det är jobbigt att vara smala, de ska liksom vara nöjda med att de inte kan gå upp i vikt, de får inte tycka att de är jobbigt att inte hitta kläder i rätt storlek. Stora människor får vara stora, det är ingen som säger något till dem om vad de stoppar i sig eller inte... Så varför är det ok att göra det till mig? Är det för att jag varit öppen med att jag kämpar med min vikt eller för att jag är ett hot mot lagomvärlden? Är det så himla jobbigt att ta en kaka och njuta av den när jag sitter bredvid? Jag lovar att jag aldrig i hela mitt liv funderat över vad andra stoppar i sig eller inte, jag har nog med mitt eget och lägger ingen energi på att fundera över vad andra äter, så länge de inte kommenterar det såklart.

Så kan vi inte bara vara klara med att kommentera andras matintag och om vi är oroliga för hur någon mår oavsett storlek på kroppen kan vi väl prata med den det gäller och välja ett tillfälle när det finns utrymme att lyssna på svaret?

//e

ps glömde säga att jag mår bra, att jag tränar för att fortsätta må bra och att jag inte tänker börja överäta igen ds

2013/08/23

För vems skull?

Jag tror att man kan göra förändringar för någon annans skull pga kärlek till den/de andra, men jag tror inte att det räcker. Jag tror att om förändringen ska bli bestående måste den vara för sin egen skull. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-NJlWRCel5qE/Ugxm41YaV6I/AAAAAAAAAoA/_ugCaFY8LV0/s1600/hand.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-NJlWRCel5qE/Ugxm41YaV6I/AAAAAAAAAoA/_ugCaFY8LV0/s1600/hand.jpg" /></a></div>
<br
Jag gjorde den här resan för min egen skull, för att kunna älska mig själv, få mer ork o livslust. Hade jag gjort det pga någon/något utanför mig själv tror jag inte att jag hade nått fram, ändå in o mål för då hade det ju varit andra som styrt o vem skulle man lyssnat på? Nej, det här har jag gjort för att jag ska må bra, sen betyder ju det i förlängningen att jag gjort något bra för min familj!

//e

2013/08/21

Att röra på sig i vardagen

eller vardagsmotion om du vill kalla det så. Har funderat mycket kring det senaste månaderna, kanske av naturliga skäl eftersom jag gjort just det väldigt mycket. Har fått många kommentarer om att jag är så duktig som tränar så mycket - nu vill jag bara klargöra en sak. Att röra på sig i vardagen är INTE att träna! Inte för mig i alla fall... För mig är motion och träning två olika saker (kanske fel ord att använda, men jag kom inte på några bättre) vilket jag tänkte redogöra för nu.


Att motionera för mig är att t ex att välja att gå eller ta cykeln till affären istället för bilen, det är inte träning eftersom det inte finns någon målsättning med det hela mer än att röra på mig. För mig har träning ett mål, ett syfte. Träning handlar om att träna sig för att bli bättre på något eller att utvecklas. Att motionera handlar för mig om att hålla igång kroppen.
Jag blir ofta förvånad eller kanske beklämd (underbara ord jag hittar idag) när människor i min närhet tycker att jag fått dagens "träningspass" om jag cyklar till lekparken med barnen i cykelvagnen, tagit en promenad till affären med barnen i vagnen eller gått en promenad för att minstingen som alltid sover i vagnen på dagen skall somna. Nej, det är inte träning!
En annan sak som också förvånar mig är hur jobbigt andra anser det vara med uppförsbackar vid promenader. När jag cyklar kan jag hålla med, men när man går? Inte ens när jag var som tyngst kunde jag för mitt liv förstå vad de menade. När man går är det ju bara att sätta den ena foten framför den andra och kommer det en uppförsbacke så är det enda som händer att det går lite långsammare. Ok, när man har en vagn med två barn som tillsammans väger ca 25 kg o lite packning på det, då blev det ju jobbigt, men inte så att jag någonsin funderade på att inte göra om det igen eller välja en annan väg. 

Inför den förändring som kommer att ske i mitt liv om någon vecka, när jag ska börja jobba igen, har en oro smugit sig på - hur blir det nu med min motion? Kommer jag bli för stillasittande eller kommer jag kunna hitta sätt att röra på mig i vardagen. Jag har ju ett kontorsjobb, så det är ju inte som att jag kan aktivera mig så mycket mer än lite "pausgympa" då och då... 
Planen är i alla fall att jag cyklar till och från tåget via dagis på ditvägen, så hoppas vi att det håller i vinter också. För att få in lite styrka o balans i vardagen tyckte en av instruktörerna på gymmet att jag skulle sitta del av dagen på en core-boll, så jag får väl köpa in en sån till... Om nu inte min arbetsgivare har lust att införskaffa ett höj- och sänkbart skrivbord åt mig??
Så vad mer kan man göra för att hålla igång kroppen i vardagen? 

Trapporna tar jag som regel alltid - det är ju en klassiker.
Men sen då? 

//e

2013/08/20

Att göra sånt man inte vågar

Att hoppa, att för en stund tappa fotfästet, att inte veta var man kommer landa - en sån hatkärlek jag har till detta!
Vissa saker jag gör nästan dagligen är saker som jag tycker är jobbiga, de tar mig utanför min bekvämlighetszon, andra gör man kanske bara någon gång i livet. Men känslan efter är ändå alltid den samma - lättnad o stolthet! Så idag ger jag mig ut i världen och gör som Ronja rövardotter - utsätter mig för lite fara ;)

//e

2013/08/19

Yippie!!

Jag gjorde det!!!
Efter 8 månader, 36 veckor eller om du så vill 252 dagar är jag nu i mål!
37,9kg lättare, 35cm smalare i midjan och oändligt mycket mer energi och livsglädje!


Att inse att jag nu passerat mållinjen, uppnått den där drömmen jag hade i december när jag startade, det gör mig stolt över mig själv. Idag klappar jag mig på axeln och bara njuter! 


Är såklart tacksam för allt stöd och pepp längs vägen, men vet ni, jag inser idag en sak - jag gjorde det ändå själv, helt på egen hand!

Och då får man vara såhär glad!!!



Dessa bilder togs efter dubbelpasset på gymmet (core+spinning) så jag är lätt sliten o svett - men håll till godo ;)

//e

Att fånga dagen

Så otroligt kravfyllda de orden känns. Att fånga dagen, kan inte tro att min gårdag är något jag skulle beskriva som "en fångad dag". Vi var hemma, inne hela dagen. Barnen lekte, kivades, tittade på film o vi vuxna grejade lite men mest hade vi nog bara tråkigt. För visst är det så att man bara tagit vara på dagen om man 1) varit ute 2) träffat släkt/vänner?

Nej, inte i min värld!! Jag kan längta efter hösten, regn o rusk just för att det är vad en vän till mig kallar kravlöst väder. Man har liksom inte kravet på sig att gå ut. Man kan vara inne o göra ingenting en hel dag. Sedan uppskattar i alla fall jag de fina dagarna mer! Det är inte farligt att ha tråkigt - om man aldrig har tråkigt, hur vet man då när man har roligt??

//e

2013/08/18

Att se mönster

Jag har som jag i föregående inlägg beskrivit länge haft en konstig relation till mat, eller rättare sagt att äta. Det handlar ju inte bara om "mat" som i måltider utan helt enkelt att äta vad det än må vara... För min del är det viktigt att se tillbaka, att klura på hur det blivit som det blivit, inte för att försöka hitta ett svar på varför utan mer för att se vad jag gjort för att inte göra om samma sak igen.

Så, när började det då?
Jag tror att jag alltid varit glad i mat, minns inte riktigt och har inte brytt mig om att fråga mina föräldrar heller, men kanske borde jag göra det? I alla fall så är mina tydligaste minnen kring "överätning" från de sena barnaåren eller möjligen tidiga tonåren. Jag hade under den perioden två stora intressen - spela fotboll och att läsa böcker. Den senare sysselsättningen är som klippt o skuren för att utöva samtidigt som man äter... Jag har tydliga minnen av att vara ensam hemma (vilket jag ju då tyckte att jag aldrig var??) och sugen på något att äta. Oftast slutade det med två olika val eller båda samtidigt. Knäckebröd med massa smör och ost som under tiden man läste blev sådär underbart sega - jag kunde nog äta 10-15 stycken innan jag blev lite lätt illamående. Det andra alternativet var att smyga ner i källaren och hämta småkakor i frysen, bara lagom många så att det inte skulle märkas - min mamma såg alltid till att detta fanns hemma i frysen på den tiden och jag undrar om hon inte bakade nästan jämt för jag minns aldrig att de tog slut?! Så, där låg jag i min säng och åt på eftermiddagarna efter skolan innan träning och middag - att jag alls orkade träna och äta mat förstår jag inte idag... Om detta hände ofta och under hur lång period minns jag inte - tänk så mycket man väljer att glömma. Sen har jag ofrånkomligen "glömt" något annat och det är lyckoruset jag fick när farmor o farfar kom på besök - de hade ju under den större delen av min barndom en godisaffär och hade man tur så hade de med sig inte bara en påse var till oss barn utan även en massa godis som blivit för gammalt för att sälja men inte för gammalt för att äta... 

Jag kan minnas hur mina föräldrar nog försökte hjälpa mig att äta lagom, jag antar att de såg varåt det lutade. De tydligaste minnena handlar om att de försökte begränsa hur mycket jag åt och hur arg jag blev när de sa till mig. Jag fattade ju inte då vad det handlade om, varför jag inte skulle kunna få ta 5-6 smörgåsar på kvällen eller 3 portioner mat om jag nu var hungrig, vilket jag ju förmodligen inte var, utan åt för att det var gott. Jag tror inte att mina föräldrar kunnat gjort annorlunda, de var ju inte med när jag åt allt det där andra utöver maten...

Så när jag var 15-16 år och puberteten gjort sitt med min kropp hade jag uppnått en vikt på 68kg till mina 166cm och jag beklagade mig inför mamma. Minns inte alls vad hon sa eller vad som hände sedan. Vad jag däremot vet är att det var under första året på gymnasiet som jag försökte mig på att banta första gången och sedan dess har jag gjort ganska många försök men aldrig nått i mål eller klarat av att hålla vikten. Jag har ju inte gjort något åt mitt förhållningssätt till att äta utan "bara" bantat en period... Idag vet jag att jag har mer att jobba med och detta inlägg är en del i mitt sätt att gå vidare.

//e

2013/08/17

Osunt förhållande till mat...

...var den snällaste formuleringen jag kunde komma på. Sanningen är väl att den här tjejen har ett matmissbruk eller en ätstörning, om du så vill.


Den jobbiga insikten är såklart att även den här till synes hälsosamma tjejen har samma problematik.


Det går inte bara över av sig själv! 

 Jag tänkte för någon kväll sedan tanken "när ska jag få ett normalt förhållande till mat?" och insåg i samma stund, med sorg, att det är en väldigt lång väg dit. Jag kan inte minnas att jag någonsin ätit endast av hunger och slutat när jag varit mätt. Jag har ätit för att det är njutning och för mig har mat varit svaret på allt! Ledsen? Då äter man. Glad? Då äter man (för att fira). Trött? Då äter man ännu mer o onyttigare! Ensam? Då äter vi lite till ja...
 Det jobbiga med just mat är ju att man inte kan sluta med det på samma sätt som alkohol eller droger. Man måste ju faktiskt äta för att leva. Så min kamp handlar inte bara om att gå ner i vikt eller att bli hälsosam utan även om att hitta ett sätt att förhålla mig till mat - min drog - som gör att jag inte kommer till den punkt att jag känner ett behov av att hetsäta...

//e

2013/08/16

Ny målsättning - hjälp!

Har en massa tankar och funderingar kring nya mål nu när jag snart är i mål viktmässigt. Det är inte så enkelt, att bara ställa om hjärnan på något nytt när man strävat mot ett mål så länge som jag gjort... Jag har såklart en massa tankar om vad man skulle kunna hitta på, som tex en klassiker, tjejmilen 2014 på en viss tid men jag känner att jag inte riktigt hittar rätt. Vad ska jag ha för mål som motiverar mig att traska iväg till gymmet i vinter?

//e

2013/08/15

Det handlar inte om utseendet!

Idag har jag träffat många jag inte sett på länge. Jag var nämligen in på jobbet en sväng. Var kul att träffa alla igen!
Det blev mycket prat om min viktminskning och jag inser att jag inte är helt bekväm med att prata om den. Jag kan ju förstå att andra reagerar då jag ju inte alls ser ut som förut. För de som inte ser mig varje dag är det ju en stor förvandling, som skett som över en natt ;) Men jag ju levt med mig själv varje dag och ser ju inte saken på samma sätt. Jag får helt enkelt träna lite på att presentera mig själv som den jag är nu ;)

I alla fall så träffade jag på en kollega som berättade att hon läst min blogg, att hon tycker att den är bra och att hon tycker att det är skönt att den, trots ämnet, inte handlar om utseende. Så skönt att höra, för min kamp handlar verkligen om hälsa inte om utseende!! Sen ser ju såklart en hälsosam kropp snyggare ut än en sjukligt fet eller för den delen sjukligt smal...

I övrigt har det varit en märklig dag där jag varit med om det mesta. Men som avslut hoppas jag på att barnen inte vill att jag bär på dem i helgen för jag tror att kvällens Liftingpass kommer ge sig till känna på lördag morgon!

//e

Dagens bild - frukt o grönt


Jag äter en massa av dessa nyttigheter hela dagarna, till varje måltid och mellan varje måltid. 
Älskar att stå vid grönsaks- och fruktdiskarna på affären och välja, finns ju så himla mycket gott. Tyvärr är det ju inte det billigaste man kan stoppa i sig - men jag tycker att min hälsa är värd det! Här kan man väl säga att jag gjort en prioritering - det kostar att välja att leva ett hälsosamt liv. 

En frukt o bär till frukost, lite linfrön också.
En frukt till mellanmål.
Sallad till lunch.
Mer frukt till mellanmål.
Halva tallriken med sallad och kokta/råa grönsaker till middagen.
Åsså lite frukt/grönt till kvällsmackan.

Sådär gör jag för att få i mig allt det som min kropp behöver och jag njuter av det :)

//e

2013/08/14

Dagens bild - hemmaträning

Träningskompisarna!
Något jag aldrig trodde om mig själv - att jag skulle börja träna på gym eller ännu märkligare träna styrketräning hemma!

Men för att få ihop livspusslet och för att kunna träna i den omfattning som jag vill så är det så det fått bli och jag har lärt mig att älska det! Fördelarna som jag ser det är ju just att jag inte behöver transportera mig till gymmet, jag kan träna precis när det passar mig (direkt efter läggning av barnen) och dessutom kan jag göra det oavsett om jag är ensam hemma med barnen eller om maken är hemma. Nackdelen är väl att det krävs lite mer diciplin - jag har ingen som pushar på mig, inte heller behöver jag avboka ett pass - det är bara att strunta i det. Men eftersom jag tränar för min egen skull så är det ju bara jag själv som förlorar på missade träningspass och jag som får stå till svars när resultaten uteblir och jag är ingen mesig "domare"...

Så hur gjorde jag för att komma igång då? Jag köpte helt enkelt en bok och började på första sidan. Köpte den utrustning som behövdes och hittade en plats i hemmet som passade för träning (altanen i mitt fall). Jag bestämde mig för vilka dagar och vilken tid jag skulle träna - under sommaren när gymmet var stängt blev det måndag, tisdag, torsdag och fredag + cardio lördag eller söndag. 

Om jag var ensam hemma satte jag barnen i vagnen och gick en uppvärmningspromenad så att vi var hemma lagom till läggning. Sedan var det bara att få dem i säng och köra igång med träningen - allt som allt med stretching var jag klar på en timma. Sen kunde jag slappa i soffan resten av kvällen :)

Om maken var hemma hjälptes vi åt med läggningen av barnen och sedan när han intog tv-soffan så körde jag ett träningspass. 

Så jag tror verkligen att ingenting är omöjligt: vill = kan!

Just nu känner jag att det vore bra med lite mer utrustning, jag skulle vilja ha fler hantlar så jag slipper ändra vikter på de jag har mellan övningarna, jag skulle också vilja ha gummiband att träna med och kanske en bättre cardiomaskin så jag inte behöver ta med barnen ut på uppvärmning mitt i vintern... Men vi får väl se hur vi får ihop pusslet nu i vinter - kanske har jag inte samma behov av att träna hemma?

Planeringen inför hösten är iaf som följer:
måndagar: pass på gymmet
tisdagar: styrka hemma
onsdagar: pass på gymmet
torsdagar: vila
fredagar: pass på gym under arbetsdagen (friskvårdstimman skall utnyttjas!!)
lördagar: cardio eller cirkelpass
söndagar: vila

Ser ju toppen ut om du frågar mej!!
Så det där med plan B blir väl att träna hemma om det mot förmodan skulle vara något annat som stör min fina planering ;)

//e


2013/08/13

Dagens bild - måttband


Det är inte så himla enkelt det här med mått och vikt. Alltså jag har helt enkelt bara bestämt mig, en gång för alla att jag vill väga en viss vikt och jag vill komma under ett visst midjemått. För att komma fram till dessa mål har jag tagit hjälp av olika "tabeller", må vara fel eller rätt, men de finns ju och kan väl inte vara helt fel ute för då skulle de väl inte användas alls?? 
Ja det handlar om BMI och att ett hälsosamt midjemått för kvinnor är under 80cm - om WHO har tokfel så kan jag bara känna att ja, då är jag i alla fall inte ensam ;)
Många har åsikter om det ena eller det andra sättet att mäta på och jag undrar ibland vem som sitter inne med sanningen? 
Jag har även för en massa år sedan fått mitt skelett mätt, men nu förstår jag att man borde mäta sin fettprocent och muskelmassa - men jag tänker att det inte spelar så stor roll längre. Jag var fet, gick ner i vikt, kommer nu i de kläder jag vill ha, önskar mig en lite fastare mage och försöker träna och äta för att nå det målet - så vi pratar inte mer om det heller va?? 

//e

2013/08/12

Förbättringsområde

Idag slog det mig igen, hur dålig jag är på att ha en plan B när det inte går som jag planerat. Hade bokat in mig på core och spinning idag och precis när core-passet skulle börja meddelar instruktören att dagens spinningpass är inställt. Jag gjorde en usel insats på coren och sedan orkade jag inte ladda om och hitta på något annat istället. Det här med att bara gå upp i gymmet och börja träna där, nej inte sådär oplanerat... Så nu får jag nog börja göra fler B-planer! För det lär ju inte vara sista gången som det inte blir som jag tänkt??

Kan ju bara tänka mig hur det blir med höstens och därmed den riktiga vardagens intåg i vårt än så länge föräldreledighetslunksvardagsträsk... VAB, sjukdom, stress och en o annan hockeymatch som jag missat att den var just idag...

//e

Dagens bild - vatten


Vatten!
Egentligen behöver jag väl inte skriva mer än så, men tänk så viktigt det ändå är med vatten!

Min viktminskning hade aldrig gått så bra om det inte vore för denna underbara dryck. För min del har jag en vecka kring ägglossning (några dagar före, under och efter) som kroppen samlar på sig en massa vatten och jag kan öka upp till 1,5kg på några dagar. Det jag lärt mig är att om jag är riktigt noga med att få i mig minst två liter vatten om dagen under dessa dagar så blir det nästan ingen viktökning alls! Såklart försöker jag alltid få i mig 2 liter/dag, men jag är lite dålig på det om jag inte tränar för då skriker ju kroppen efter vatten ;)

Jag dricker mestadels kranvatten som gärna får vara rumstempererat, men ibland lyxar jag till det med smaksatt mineralvatten, men det är i de fall jag annars skulle valt en läsk...

//e

2013/08/11

Motivera mig!??!

Ja, ibland får jag höra orden "ge mig lite av din motivation" eller liknande, oftast skämtsamt men ändå med en viss underton av allvar. Jag förstår ju såklart vad den som säger detta menar, att den önskar att den vore motiverad till vad det nu är den önskar förändra och jag skulle såklart mer än gärna ge dem motivation - men det går ju inte! Motivation måste komma inifrån, en egen önskan om förändring!

Jag har själv försökt ge ner i vikt många gånger och varit nära att nå i mål, men så är det liksom som att motivationen tagit slut - jag har gett upp eftersom förändringen bara varit ytlig eller tillfällig om man så vill. Denna gång har jag gjort annorlunda och jag har haft en helt annan motivation/drivkraft. Jag behöver bara titta på mina barn och så VET jag att jag måste fortsätta eller att jag inte kan gå tillbaka till den jag var innan - för deras skull lika mycket som för min egen.

Jag har ju ett arbete som handlar om att hjälpa människor att förändra saker som inte är bra. Vi har många gånger i olika sammanhang inom arbetsgruppen velat ha motiverande kurser för de som inte förstår varför de behöver förändra, idag vet jag inte om jag tror på att de skulle fungera. Jag tror att man kan inte övertalas till att bli motiverad, man behöver nå sin botten eller få konsekvenser av sin livsföring som man inte kan leva med. Visst finns det de som inte klarar av att förändra i alla fall, men jag tror att de flesta av oss kan hitta kraften inom oss att göra det, om inte tidigare så iaf när vi blir "tvungna". Jag tror däremot på att visa vägen, vara ett föredöme eller inspiration till de som vill förändra men inte vet hur - det är den personen jag vill vara! Bara ödmjukt kunna säga - såhär gjorde jag - prova du med! Att vara ärlig och dela med sig!

Jag har vid ett par tillfällen senaste tiden fått höra att jag är just det en förebild, just för att jag är en vanlig "tjej/mamma/kvinna" som lever det vanliga livet och ändå kunnat göra den resa jag gjort. Det värmer så otroligt att höra och gör att viljan inom mig att kämpa vidare och att delge er min kamp stärks - jag kan ju inte ge upp när ni står vid min sida :)

//e

2013/08/10

Märkliga saker

Efter att ha varit tjock en lång tid och före det inte så värst smal är det vissa saker som inte är så självklara och ter sig lite märkliga för mig idag, som:

- att jag har synliga nyckelben
- att låren inte tar i varandra när jag står och går, kan alltså innebära att jag i framtiden inte kommer behöva köpa nya byxor för att de slitits ut i grenen??
- att jag blivit mer lik min storasyster, tyckte inte att det fanns en enda likhet mellan oss förut, men nu har jag ju helt plötsligt fått lite mer former i ansiktet ;)
- att jag behöver inte börja leta kläder längst bak i klädstället i butikerna och jag har inte heller en "helt egen avdelning"
- att jag skulle inte kunna äta en hel påse ostbågar på en gång (det är väl nästan en förlust??)
- att det skramlar om mitt vänstra ringfinger - vilket jag borde åtgärda så jag inte tappar mina juveler ;)

//e

2013/08/09

2013/08/08

Gör't bara gör't!

Idag har jag varit sådär trött som jag bara varit några få gånger i livet. När jag var i tonåren inträffade det när jag var på läger och man stannade uppe hela sista natten för att få ut det mesta av vistelsen... Sedan dess har jag aldrig frivilligt stannat uppe på det sättet men sedan man fått barn så händer det ju att man inte får sova. En sådan natt hade vi i natt, barnen gnällde o grät "varannan gång" och det resulterade i några få timmars sömn på morgonsidan av natten för min del. 

Så det var inte direkt med lätta steg jag tog mig iväg till gymmet och mitt livs första Tabata-pass, men jag är så glad att jag gjorde det! Vilken genomkörare! Precis vad min kropp behövde efter gårdagens Functional-pass. Inser att det kommer blir svårt att välja och välja bort pass när hösten drar igång igen, det är ju så himla roligt men jag kan ju inte träna varje dag. Tabata passade verkligen mig, att köra fullt ös, vila, fullt ös igen (åtta upprepningar) och sedan byta övning - inget krångel eller knepiga kombinationer! Kände dock att passet gärna hade fått vara längre än 30 minuter eftersom det ju försvinner tid med uppvärmning och stretching - men får väl köra dubbelpass om det blir fler torsdagar, då är det Lifting 55min med 5 minuter vila mellan - kan ju vara något??!! :)

Så nu sitter jag här, gôtt mör i kroppen, mätt o belåten och sådär trött så jag inte orkar gå till sängen. Men det är väl samma sak som gäller nu - gör't, bara gör't! 

//e

2013/08/07

Löpning - min passion

 

 

 

De här bilderna får illustrera det underbara med löpning!

Jag har nog alltid tyckt att det varit roligt att jogga, har liksom kunnat springa hur länge som helst även om jag aldrig varit snabb. Har alltid tänkt att jag är för kort för att kunna springa fort längre sträckor, men har njutit av att utmana mig själv.

Så när våren närmade sig och jag kände att min kropp klarade mer än bara promenader började jag jogga väldigt försiktigt. Laddade ner en app som på 14 veckor med tre pass i veckan skulle få mig att klara av att jogga en mil på ca 60 min. Den var superbra och fick verkligen igång mig! Hela familjen (och dagis) var ovanligt sjuka vintern/våren som gick så min planering gick i stöpet, men jag försökte i alla fall träna så gott det gick. Jag laddade hem ytterligare en app - nämligen RunKeeper och nu blev träningen rolig på riktigt! Jag kunde i detalj jämföra resultat från en gång till en annan, se vilken km jag sprang snabbast osv osv :) Haha, jag använde den tom när jag gick till och från dagis vid hämtning och lämning!

I maj var det dags för vårrus och jag hade som mål att komma under 30 minuter och det klarade jag! Mycket tack vare min syster som höll ett bra tempo åt mig de första 3km, sedan "dog" jag men återhämtade mig mot slutet. Det blev inte så mycket sprunget för mig i början av sommaren då jag helt enkelt prioriterade annat - att vara hemma med familjen som nu hade långledigt ihop. Men så kom utmaningen - stadsloppet 10km! Jag bestämde mig för att klara milen på under timmen, fortfarande tränade jag mest i form av promenader och gymmet men lade till ett pass löpning i veckan. När dagen D infann sig var jag nervös, hade genrepat några dagar innan och hade gjort 10km på 59min, så jag visste ju att jag kunde! Tiden blev 57:28.8 och jag hade klarat även detta mål!

Jag har en favoritrunda på ca 7km som jag springer lite nu och då. Sista 3km av sträckan är svagt uppförslut, ni vet sån backe som man hatar att cykla i för att den aldrig tar slut. Det är den som syns på sista bilden. När man kommer upp för backen har jag bara 300m kvar hem så jag brukar ge allt här. Jag kör alltid fartlek mellan lyktstolparna. Dels för att glömma att det är uppförsbacke och dels för att utmana mig själv. Från början körde jag 1-2 alltså snabbare ett mellanrum saktare två mellanrum. Sedan ökade jag till varannan och nu kör jag 2-1 fast det händer ju ganska ofta att jag glömmer vilken stolpe jag skulle sakta ner vid och då är det ju bara att köra på till nästa stolpe ;)

Löpträning är för mig något som är motiverande då man snabbt "ser" resultat, det är lätt att variera och man behöver ingen direkt utrustning mer än bra skor. Sen är det ju roligt med prylar o snygga kläder - men det är det ju oavsett vad man gör ;)

Så på söndag är det äntligen dags att snöra på sig skorna igen och ge sig ut i spåret - ska du med??

//e

2013/08/06

Min dag i bilder

Kaffe, ska jag någonsin välja bort detta??
Tror inte det...men jag fyller ju iaf på med vatten :)
Redo! Denna första dagen på hösten...
Ja, cykeln o jag kommer köra många mil ihop framöver!
Efter lämning på dagis blev det en tur till gymmet för att boka in mig på de kommande passen och köpa nytt kort :) Fick det glada beskedet att det kommer blir fler pass under hösten om de får tag på instruktörer - men schemat var inte klart än. Planeraren Elin får träna på tålamod ;)
Sen lite häng hemma, konstigt att bara ha lillasyster hemma, tomt liksom...

Ja den här fick komma ut en stund - men varför - det är ju redan lika skitigt igen...
Hade laddat för hallonplock när lillasyster skulle sova... 
...men då kom regnet...
...så jag valde att dricka lite mer kaffe o läsa en bok på altanen o lyssna på smattret istället.
Maten fick sköta sig själv medan vi hämtade storebror på dagis.
Tvätten, även i den här familjen ett ständigt pågående projekt - vem använder garderober??
Storebror fick välja mellanmål idag!
Lekstund i lekrummet - vår oas :)
Middagen serverad!
Sen äntligen kom vi ut i snåren - 25 min o 7 dl - kanske inte världens bästa timpenning, men gott!
Det är något terapeutiskt och meditativt med att handdiska.
Sen var det min tur att träna
(maken o storebror var ut på en inlinesrunda när jag o lillasyster plockade hallon)
och det blev ett av de svettigaste passen hittills.
Nu säger jag hejdå till hemmaträning för denna vecka - gymmet har ju öppnat igen!! 
Jo, jag duschar allt som oftast efter träning...

Sen lite mer att äta:
finn crisps, skinka, paprika, äpple, grönt te och ja, jag tjuvade lite hallon :)
Sen fötterna i högläge i soffan på altanen.

En underbar dag helt enkelt!
//e





Belöningar

När jag körde igång kampen, att gå ner alla överviktskilon blev det som jag tidigare nämnt många listor ;) En av dem hette "belöningsmål", det var alltså en lista med saker jag skulle få, köpa eller göra när jag kommit till en viss vikt. Om man går på möten på vv får man en guldstjärna för var 3:e kilo, så de fanns med på listan, sen var 99,9 89,9 osv med, samt alla var 5:e kg och 10%. Japp, jag trodde att jag skulle behöva många delmål med belöningar. Såhär i efterhand har listan absolut haft ett syfte, inte för att jag haft råd med alla dessa belöningar utan för att på ett enkelt sätt kunna se mina framsteg och sätta ett datum för när nästa delmål skulle vara uppnått.

Den belöning som jag upptäckt fungerar bäst för mig är bekräftelse! Jag har helt klart "åkt dit på" att bli bekräftad... Så det har jag löst genom facebook och instagram.

Men den absolut största belöningen är mitt nya liv! Att jag orkar leka med mina barn, att de inte ska behöva minnas den jag var tidigare och såklart min nyfunna glädje till livet!

Så de flesta belöningarna på min lista har varit gratis. Saker som att "instagramma" min vikt, prova kläder som varit för små, sova en natt utan barn... Andra har självklart kostat pengar såsom: börja träna en kväll i veckan, köpa blommor, nya träningskläder och nya kläder.

Jag hade vid slutmålet satt upp "gör om mig" som belöning. Jag hade tänkt mig ett besök hos min kusin på make up store, ett besök hos min favoritfrisör och att shoppa en massa nya kläder, såklart en del i min systers butik. Meen nu är jag snart i mål och efter ca 20 månaders föräldraledighet finns inte pengarna till detta. Så jag får helt enkelt skjuta på det - vill ju belöna mig under målviktshållandet också! ;)

//e

2013/08/05

Prioritera

Började skriva ett inlägg om prioriteringar, vad jag valt bort och vad gör istället men insåg att jag inte minns längre. Jag vet att jag somnade på kvällarna vid nattningen av barnen, att jag åt det som fanns hemma och hade inte en plan för någonting, inget mål med något alls. Livet och dagarna bara gick.

Visst har jag kanske valt bort saker som jag tidigare skulle ha gjort, men det handlar egentligen bara om mat och tid. Alltså jag känner inte längre att jag får prioritera bort något - jag gör bara det som jag mår bra utav. Jag saknar inte att ligga i soffan på kvällen och må dåligt över att jag tömt en påse med ostbågar och ändå inte är "nöjd". Att somna vid nattningen av barnen för att orken inte finns att göra något mer den kvällen. Att tacka ja till allt som bjuds, att ständigt äta tomt på tallriken och ändå ha utrymme för både efterätt och påföljande tårta o kaffe... Visst jag lägger en massa tid på träning idag, men vad gjorde jag med den tiden innan? Det var ju inte som att jag hade ett renare hem, lekte mer med barnen eller något annat vettigt - nej jag satt förmodligen vid datorn eller framöver teven med något ätbart och funderade på hur jag skulle orka med nästa dag...

Idag kan jag inte riktigt förstå att jag kunde göra så mot mig själv - det var ju inget liv?!

//e

2013/08/04

Veckan som kommer

Jag älskar att planera, listor kan vara något av det roligaste jag vet! Så här får ni de viktigaste för kommande vecka - mat o träning!

Måndag: ytterfilégryta m potatis
Steg 4 period 1 i Olgas bok
Tisdag: kycklingfilé o ris
Steg 3 period 1 i Olgas bok
Onsdag: fiskpinnar o potatis
Functional 60min
Torsdag: köttbullar o pasta
Lifting eller Tabata
Fredag: tex-mex (vad annars??)
Vila
Lördag: Grilla picnicbog
Cardio
Söndag: köttfärssås o spagetti
Vila
Måndag: pastasallad m bacon
Core o Spinning (underbart dubbelpass)

Känns skönt att ha läget under kontroll ;) Sen blir det ju ändå aldrig som man tänkt sig, det kan ju bli bättre!

//e

Vad ska man träna då??

Ja, så stod jag där på ortens enda gym (tur det inte finns fler så jag inte behövde välja det med) och skulle börja träna. Jag har tidigare försökt mig på några pass såsom gymping, spinning o zumba. Kan säga att gymping o zumba inte är min grej - för mycket koordination! Jag vill bli svettig när jag tränar, inte bara stå som ett fån i ett hörn o skratta. Min tanke var att få in så mycket styrka som möjligt i passen eftersom jag i det här läget ca 95kg tung aldrig skulle utsätta mig för träning bland maskiner o lösa vikter - jag ville helst inte synas och ta plats alls. Jag insåg även att jag behövde någon som pushade på mig när jag var trött, som fick mig att jobba lite hårdare och som fick mig att ha roligt under passen :) Kan bara säga tack till Mia och Jenny - ni är guld värda!


Läste deras beskrivningar av passen och kunde tänka mig tabata, lifting, core och functional. Tiderna för passen fick avgöra valet då jag och maken var överens om att jag kunde träna två kvällar i veckan eftersom även han har intressen som tar upp kvällstid, så det blev spinning och functional. Spinning för att jag visste att det var något jag kunde, det skulle hjälpa mig bränna mycket kalorier och bli bekväm med att gå till gymmet. Functional lade jag till någon vecka senare, det om något var min typ av träning - styrketräning i grupp med minimalt med koordination :) Eftersom jag tränar mycket cardio hemma ville jag inte betala för att göra det på gymmet, så efter någon månad bytte jag ut spinningen mot core. Core är enligt mig, grymt för mammamagen!


Så när jag varit igång i tre månader stängde gymmet passverksamheten för sommaren. Det gjorde att jag varit tvungen att hitta en annan lösning för min träning. Jag köpte Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor" även om dottern vid det här laget var drygt året. Utmanade mig själv när det var fyra veckor kvar till gymmet skulle öppna att köra på, fullt ös, enligt bokens upplägg. Att inte ge mig själv den semester som jag tidigare i livet skulle ha gjort, jag o min kropp förtjänade bättre! Så nu är jag här, dagen innan gymmet öppnar igen, lättare, starkare och man kan ana muskler på armar o ben :) I love it!!


Jag står i höst inför en stor utmaning! Jag börjar ju jobba och har då inte längre samma tid att förfoga över, att lägga på mig själv. Nu ska det fixas och trixas, lämnas och hämtas barn, lagas mat, lekas o busas och läggas. Det finns även ett hem som skall skötas och en relation som skall vårdas, men jag måste och ska prioritera tiden för mig själv och min träning!


Rent träningsmässigt är min utmaning att få bort min "degiga hängande mammamage" som inte bara kan skyllas på graviditeter, jag har ju inte varit så värst snäll mot min kropp innan heller...


Det är även en stor utmaning för mig att inte träna för att gå ner i vikt längre, utan att istället fokusera på att forma kroppen. Tror att det kommer att bli ännu roligare att se de resultaten, men att det kommer att krävas mer av mig!


Tror att nycklen för min träningslust har varit samma som när det gäller viktminskningen, jag började enkelt, där jag var. Jag gick promenader eftersom det var det min kropp orkade och jag hade all tid i världen för. Sen ökade jag på farten allt eftersom kilona försvann och jag blev lättare. Jag laddade senare hem en app som skulle hjälpa mig att orka jogga en mil/en timma. Den gjorde att jag kom igång med löpträningen på allvar - med barnvagn! Sen som sagt, var det dags för gymmet och nu sitter jag här och längtar till på onsdag och "höstens" första functionalpass!

Vad är din träningsutmaning inför hösten?

//e