När jag vaknade idag, strax före tuppen, av att sonen kom och kastade sig i sängen hos mig och pappan som kommit hem från England i natt, redan då insåg jag att det får lov att vara slutdeppat nu.
En punktering är väl inte hela världen??
Även om både foten och ryggen fortfarande gör ont och hindrar mig i vardagen tänker jag inte låta det övervinna min livsglädje!
Så idag väckte vi den sovande pappan lite tidigare än vanligt, bjöd i vanlig ordning på lyx-frukost, förberedde lite förmiddagsfika till svärföräldrarna som skulle komma och fira lillasyster som blev 2 år förra veckan.
I eftermiddag lämnar vi barnen hos mormor och morfar för att åka in till stan och kolla på hockey. Vårt gemensamma intresse :)
Ser fram emot veckan som kommer, ska se om jag kan ge lite tips på hur jag lägger upp mat och träning i inläggen som kommer framöver. Vad jag äter och när, hur jag får till träning i vardagen, vad jag har för mål och var jag hittar min inspiration...
Så nu tränar jag på det där med tålamod, att låta läkningen ta sin tid. Dricker lite mer kaffe, skuvar ner förväntningarna, redigerar mina mål och försöker att inte tänka på mig själv som ett misslyckande. Vet ju att jag kommer bli så mycket starkare när jag kommer ut på andra sidan!
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar