Såhär tre dagar in i vab träsket, med den isolering och utmaning det innebär för jag en kamp med monstret inom mig. Monstret som triggas av tristess och vacklande rutiner, monstret som helst av allt vill stilla begäret med allt ätbart som finns hemma.
Kampen gör mig lättretlig, arg och ständigt gråtfärdig. Jag räknar timmar och minuter tills dagen är över och jag får sova, sömnen är det enda som befriar mig från monstrets rivande klor i min mage.
Men jag är bestämd, jag är säker, idag, imorgon och alla andra dagar framåt ska jag övervinna detta hemska, jag är stark och värd så mycket mer.
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar