Under min sjukskrivning, som jag i skrivande stund avverkar de sista timmarna av, har jag hunnit tänka många tankar om livet och vad jag vill ha ut av det. Nedstämdheten de senaste veckorna överskuggade dock det hela en aning, men det som ändå genomsyrade varje tanke, varje dag var det här med att verkligen verkligen vilja något "att brinna". Jag insåg och sörjer över att jag inte hittat något i livet som riktigt engagerar mig. Jag gör ju en massa saker som jag tycker är roligt och som jag gillar, men jag saknar det där riktiga intresset, passionen. Blir faktiskt avundsjuk på människor som så tydligt hittat "sitt". Min man är en av dem, sport i stort, hockey och Färjestad bk i synnerhet.
Har haft många samtal senaste tiden och ofta fått frågan vad jag tycker är roligt, vad jag gillar och tom vem jag är... Tänk så enkelt att kunna svara, feminist, vegan, miljömedveten, sportintresserad, modeintresserad, träningsnörd, baktokig, arbetar för barns rättigheter eller vad det nu är...
Men nä, jag har inte hittat något som fångar mitt intresse på det sättet. Jag gör lite av mycket, inget riktigt engagemang för något - ska det vara så? Om man uppnått åldern 34 år, är det för sent då? Vad brinner du för?
(Eller är det bara att orken inte finns under småbarnsåren? )
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar